På tidiga höst- och vinterdagar kan man uppleva ett fenomen som, trots att jag har upplevt det många gånger och kan förvänta mig det, så fortsätter det att förvåna mig varje gång. Har ni någon gång vaknat och dragit gardinen åt sidan och mötts av en strålande sol ute? Den första, och mest logiska, tanken är att det kommer att bli en varm höst- eller vinterdag, men när man går över tröskeln till yttrerdörren så möts man av en isande kyla.

Jag kan likna dessa dagar med människan. Hur många gånger har man visat ett yttre lugn medan man inombords räknat sekunderna för att man stressat eller inombords känt en stark prestationsångest? Hur många gånger har vi mött någon med en gnista i ögat samtidigt som vi kunde känna tårarna droppa i hjärtat? Hur många gånger har vi visat världen ett strålande leende medan det inom oss rådde ett fullbordat kaos och allt vi egentligen ville var att ligga hemma i vår säng och gråta?

Hur många gånger har vårt kroppsspråk och ansiktsuttryck utstrålat värme medan vårt inre har varit fullständigt isbelagt? Vad är det då för skillnad mellan människan och tidigae höst- och vinterdagar?