Till alla som skrattade åt mig, tack!.. Utan er hade jag inte gråtit eller lärt mig konsten att gråta. Jag har inte lärt mig att tårar är det mest dyrbara som existerar inom oss och att de kan uttrycka både glädje och sorg. Utan er hade jag inte lärt mig att tårar ibland kan vara våra bästa vänner; då vi vill bli lämnade i fred så finns de alltid där att hålla oss sällskap.

Till alla som inte kunde älska mig, tack!.. Utan er hade jag aldrig vetat vad äkta kärlek är. Jag hade inte vetat hur et känns att ge hela sitt hjärta och sig själv till någon utan att förvänta sig någonting tillbaka av den enkla anledningen att jag älskar den personen.

Till alla som har sårat mina känslor, tack!.. Utan er hade jag inte vetat att jag har dem. Jag hade inte lärt mig att känslor, bra som dåliga, är en del av livet och att vi alla måste känna dem. Jag hade inte vetat att känslorna ibland kan styra vår hjärna till att fatta beslut som varje normal person skulle ifrågasätta och jag hade inte vetat att känslor är just det som gör att vi känner att vi är vid liv.

Till alla som har lämnat mig, tack!.. Utan er hade jag inte funnit mig själv. Sekunden ni bestämde er för att klampa ut ur mitt liv så förstod jag att det skulle göra ont ett tag, men också att efter en kort tid så skulle min inre styrka nå en helt ny nivå. Och hade ni inte lämnat mig så hade jag aldrig vetat att jag klarar mig själv.

Men till alla som sa till mig att jag inte skulle lyckas i livet, er vill jag tacka allra mest!!.. För utan er hade jag inte ens försökt!

And look at me now.. Standing tall, men ett självförtroende som jag är medveten om glänser om mig och en stryka som aldrig kan tas ifrån mig. Så åter igen vill jag tacka er allihop för att ni har hjälpt mig att bli en människa med en sådan glimt i ögat, att när jag ställer mig framför spegeln så är jag stolt över det som jag ser.

Har du någonsin tänkt på hur konstigt det är att när människor ibland kommer in i våra liv så vet vi med en gång om att det är menat om att de ska vara där… Vi vet inte varför men vi är säkra på att de finns i det för att tjäna ett syfte; för att lära oss en läxa eller hjälpa oss att förstå vem vi är idag eller skapa oss till den personen som vi är menade att vara. Vi vet aldrig vem dessa människor är men i ögonblicket då våra blickar möts så vet vi att från denna stund så kommer någonting att förändras; denna person kommer att påverka vårt liv på något sätt – gott eller ont.

Ibland händer det saker i våra liv som, just i det tillfället då de händer, verkar hemska, outhärdligt smärtsamma och/eller orättvisa… Men då du ser tillbaka på det som har hänt några år efteråt så inser du att om du inte hade kommit över dessa hinder på vägen så skulle du inte ha förstått din potential; du skulle inte förstå hur mycket du egentligen klarar av och hur mycket du kan lära dig även av de hemskaste av alla erfarenheter. När du står där alldeles ensam i mörkret med smärtan så sätts både din mentala och känslomässiga styrka på prov, och när du hittat vägen ut ur den mörka tunneln så ser du tillbaka på den mörka perioden och inser hur mycket starkare du är nu.

När du står där i de mörkaste av alla stunder så är det också viktigt att komma ihåg att allting änder för en orsak; ingenting händer av en slump eller för att du helt enkelt har råkat ha turen på din sida. Sjukdom, kärlek, förlorade ögonblick av äkta lycka och enstaka moment av klanthet eller dumhet; både det goda och det onda är till för att testa gränser på vår själ. Utan dessa utmaningar, som tar sig formen i både lycka och lidande, så skulle våra liv vara raka som perfekt lagda asfaltvägar utan hål och gropar: vägar som med säkerhet leder raka vägen ut till ingenstans och utan utmaningar så hade våra liv varit oerhört tråkiga och meningslösa.

Om någon sårar dig, gör dig besviken eller bryter ditt hjärta förlåt den för de har, i sekunden de bröt ditt hjärta, lärt dig om att det är viktigt att tänka efter vem du litar på och vem du öppnar ditt hjärta för. Om någon bryr sig om dig och älskar dig, älska den tillbaka, inte endast för att de älskar dig utan för att de lär att dig öppna ditt hjärta för kärlek och dina ögon för att det är de små sakerna i livet som är de viktigaste och verkligen betyder något.

Lev ditt liv på så sätt att varje ögonblick av det blir viktigt när du ser tillbaka på det några år från idag. Uppskatta precis allting som du har, och ta inget för givet, för att imorgon kan det vara borta och du får kanske aldrig uppleva det igen. Prata med människor som du aldrig har pratat med innan och lyssna verkligen på vad de säger för att du kan lära dig saker som du aldrig hade fått veta annars.

Tillåt dig själv att bli kär, bryt dig loss från dåliga (o)vanor och sikta alltid högt. Låt aldrig någon trycka ner dig, håll ditt huvud högt och låt aldrig någon säga till dig att du inte kan göra något för du KAN uppfylla dina drömmar, även de som alla skrattar åt. Säg till sig själv, och tro på, att du är en underbar individ, för om du inte tror på dig själv så kommer ingen annan att göra det heller.

Efter detta så tror jag att du har en bild i huvudet av dig själv och hur du vill att ditt liv ska se ut. Bra! Gå nu och lev livet som du drömmer om, för om du vågar drömma om det så vågar du också att göra det. Och glöm inte att om någon, någonsin skulle vilja sätta fällben på dig och säger till dig att du inte kan göra någonting, allt du behöver göra är se de avundsjuka personerna djupt i ögonen, säga ”watch me” och gå därifrån, för de personer som försöker sätta hinder för dig på vägen till dina drömmar, är personer som inte förtjänar att finnas i ditt liv.