Det kommer dagar då du känner att hela världen är mot dig, då du öppnar ögonen på morgonen och liggandes i din säng undrar om det finns någon mening med att gå upp. En dag när du vaknar och de varma känslor som du känner försvinner och ersätts med tomhet och ensamhet, och när ditt varma hjärta som igår, känns det som i alla fall, hade plats för så mycket kärlek plötsligt fryser till is.. Då börjar du känna att dina älskades liv hade varit så mycket bättre om du helt enkelt inte existerade! Denna tanke slog mig nyligen och efter noga övervägande så har jag insett att jag aldrig kommer att ens tänka den tanken igen.

I ett desperat försök att bli kvitt negativa tankar försökte jag hitta positiva saker/känslor som jag har tillfört i människors liv. Först, eftersom jag var fast i mina negativa tankar, verkade detta som att leta efter en nål i en höstack. Men sen så poppade ett namn upp i mitt huvud, en person som egentligen alltid skiner som en sol i mitt liv även när mitt inre känns svart som natten; en person som får mig att skratta när jag själv tror att jag aldrig kommer att le igen.. Min bästa vän! Jag tänkte på henne.. Jag tänkte på alla nätter som vi har suttit uppe till tre på morgonen när vi bara behövt prata, jag tänkte på alla samtal då det har funnits flera tusen mil mellan oss och uppslukad av dessa tankar insåg jag också att jag har varit en hjälpande hand i hennes tillvaro.

Vidare tänkte jag på min familj. Som alltid, när man är fast i en ond cirkel, så är det svårt att hitta positiva saker att fokusera på.. Men jag tänkte på min älskade mamma. Jag tänkte på att om jag inte hade funnits så hade hon endast haft två män i sitt liv och blivit berövad chansen att älska en dotter som endast en mor kan älska henne och skapa ett sådant förhållande som endast en mor och dotter kan ha. Och hur hade min pappas liv sett ut om jag hade försvunnit idag? Vårt hus hade varit så tyst och ekot av tystnaden hade varit öronbedövande högt (det är jag som är den höjludda i familjen).

Jag tänkte på alla andra personer som ringer till mig när de behöver råd och stöd eller helt enkelt en hand att hålla eller en axel att gråta på. Jag tänker på de personer, som om jag inte hade funnits, inte hade haft någon att vända sig till då jag är deras ljus i mörkret precis som Ajla är i mitt!

När man går till sängs med negativa tankar och negativ energi så är det oundvikligt att ett monster kommer att jaga dig eller att en mörk skugga kommer att stå i din tröskel i dina drömmar, eller rättare sagt mardömmar. Det är lätt hänt att du slänger upp händerna och ger upp och säger att du inte orkar mer. När allting i livet börjar gå fel och du tänker att världen hade mått mycket bättre av om du inte existerade så försök se förbi allt det svåra och du kommer att inse att det finns personer i ditt liv som inte hade vetat hur de skulle leva utan dig!

Men om det nu, Gud förbjude, skulle hända att jag för för någon orsak inte vaknar imorgon så vill jag bli ihågkommen som den helt vanliga tjejen som när hon älskade så älskade hon med varenda en liten bit av sitt hjärta. Jag vill bli ihågkommen som tjejen som har blivit sårad och fått sitt hjärta krossat i så många bitar att det har varit bortom all hopp av reparation. Jag vill bli ihågkommen som tjejen som har gråtit tårar som alla ihoplagda hade varit tillräckliga för att dränka hela världen. Och jag vill bli ihågkommen som tjejen som trots allt detta hade ett hopp om och en plats i sitt hjärta för ett lyckligt slut.