Det finns ett ord som jag helt enkelt inte kan uttala.. Eller, jo det kan jag visst, men det tar mig flera minuter och jag stammar fram det om och om igen tills hela ordet äntligen hittar vägen ut från min mun. Vilket ord är det, undrar ni säkert; Död? Våldtäckt? Lögnare? Nej, ingen av dessa fruktansvärda ord kan jämföras med det som jag har svårt att uttala.. Det är hans namn.

Hans namn är det enda ord som kan få mig att rycka mig ur en dröm och tvinga mig att kväva ett skrik, det enda ord som sänder elektriska chockar genom hela min kropp och en kniv rakt i mitt hjärta och det enda ord som kan väcka rekordmånga minnen till liv inom loppet av en sekund som jag har ansträngt mig i flera år att glömma eller åtminstone att förtränga.

Varje gång jag hör att hans namn ropas ute på gatan, i skolan eller på någon fest så glömmer jag bort att andas. Jag vänder mig panikslaget om i hopp om att få se hans änglalika ansikte, men tyvärr blir jag lika besviken varje gång när jag ser att det är en annan person med hans namn; endast en dålig kopia. En kopia med det förbjudna namnet.

När han kommer upp i ett samtalsämne med vännerna så känner alla, sedan länge, till att han inte får lov att nämnas vid namn. Han refereras helt enkelt till som "han". Självklart talar vi om samma person med det gör det enklare att bära när det inte uttalas högt.

Alla dessa situationer har jag lärt mig att leva med, men det finns alltid de situationer då JAG blir tvungen att uttala hans namn. Jag stänger då mina ögon, tar ett djupt andetag - och två till, ännu djupare, och tänker för mig själv att denna gången ska jag klara av det. Jag tar sats och tvingar ut den första bokstaven men jag kvävs på den andra och börjar kippa efter andan. Efter flera försök, och några minuters stammande, spottar jag till sist ut det. Jag håller tillbaka tårarna medan jag avslutar vilket ärende det än var jag gjorde. Det sista den snälla personen mitt emot mig kommer att fråga mig är om allt är OK? Av rutin kommer jag att pressa fram ett svagt leende och säga ja, därefter kommer jag att vända mig om och näst intill osynligt fälla min första tår. Jag kommer att på första bästa sätt att komma hem och slänga mig på sängen. Jag kommer att dränka min kudde i tårar tills jag till sist blir så utmattad att jag kommer att somna och drömma oroligt om den tid då jag log och uttalade det förbjudna namnet med sådan kärlek som till och med skulle få Cupid att bli avundsjuk!