Alla har vi något i vårt förflutna som vi vägrar släppa taget om, många gånger handlar detta om gamla förhållanden. Även flera år efter att det har tagit slut när det inte gör ont längre, när man inte längre tänker på personen förutom när han kommer upp i ett samtal med kompisarna och man tror sig vara helt och hållet över det... Så träffar man en ny kille/tjej som verkligen har allt man någonsin har önskat sig; personen ser bra ut, den är snäll mot dig, den behandlar dig med alla den respekt som du förtjänar att bli behandlad med.. Den är helt enkelt perfekt!

Tyvärr har jag sett det ofta hos andra, och även upplevt det själv, att det är just när man inser att man har en alldeles underbar och unik människa bredvid sig, som är redo att älska dig och ge upp allt för dig, som man tar till flykt. Denna flykt går inte att förklara, det är inte ett beslut som man tar, det är en instinkt. En instinkt som skriker inom varje cell i din kropp, som skickar upp minnesbilder i hjärnan som spelas upp för dig om och om igen. Minnesbilder av ditt förra misslyckade förhållande där precis allting gick fel; personen var otrogen mot dig, den var självupptagen och umgicks med dig endast när de kände för det, den visade ingen respekt för dig och fick dig att gråta miljontals tårar. Alla dessa minnen ser du klart och tydligt framför dina ögon tills du till sist börjar minnas smärtan av hur det kändes när ditt hjärta krossades i miljontals bitar och du var tvungen att gråtande ljuga för dig själv i hopp om att kunna få åtminstone några timmars sömn innan du gick upp på morgonen för att prova dagens falska leende som skulle lura alla att du mådde bra, och du visste att sekunden du gick över tröskeln till ditt hem så skulle du slänga dig gråtandes på sängen..

Hela din kropp fortsätter att mata dig med dessa fruktansvärda minnen och känslor tills de har övertygat ditt starckars hjärta att kapitulera, för ALLA är lika dana; änglar i början och när de har fått dig på fall så blir de demoner. Och detta är inte något som händer en gång, utan denna process upprepas varje gång du träffar en ny person som du känner att du skulle kunna tycka om och ha det bra med. Men det kommer en dag då DU, precis som jag, måste ställa ner foten och säga att det får vara nog. Vi måste lära oss att verkligen släppa taget om det förflutna. Det finns ingenting som garanterar oss att det nya förhållandet kommer att vara ideellt, det finns ingenting som antyder att det inte kommer att sluta lika dant som det förra och det finns absolut ingenting som lovar att vi inte, åter igen, kommer att gråta tillräckligt många tårar för att dränka ett helt land. Men det finns heller ingenting som säger att det inte kommer att utvecklas till något som är alldeles underbart, något som du har väntat så länge på, något som kommer att vara värt all den smärta och alla tårar som du har gråtit tidigare.

I livet finns det inget som man kan veta med all säkerhet, vi är inte ens lovade morgondagen men det enda som jag kan garantera både er och mig själv är att vi missar 100% av alla de chanser som vi inte tar. Så träng tillbaka det förflutna precis dit det tillhör; i det förflutna. Låt inte en människa förstöra allt ditt hopp om att hitta kärleken, låt inte rädslan för att bli sårad stå i vägen för din lycka. Kom ihåg att vi växer i smärta och att om det inte fanns något ont i världen så hade vi heller inte vetat vad som är gott. Så se den där människan som står bredvid dig, redo att älska dig, in i ögonen och ge den en chans!