"Han var otrogen mot mig, jag kommer aldrig att förlåta honom", "hon snackade skit om mig bakom min rygg, jag kommer aldrig att förlåta henne", "de lämnade mig i sticket för att rädda sitt eget skinn, jag kommer aldrig att förlåta dem"... Jag vet inte hur många gånger jag har hört dessa orden, men det ironiska med alla, och jag menar exakt ALLA, människor som har uttalat dem har suttit och fikat med just de personersna som de 'aldrig skulle förlåta' efter att en viss tid har passerat.. 2 dagar, 2 veckor, 2 månader eller 2 år.. Det spelar ingen roll hur lång tid som har passerat, faktum är att man inte glömmer men man förlåter och går vidare.

Men kan man verkligen förlåta vilket svek som helst? Kan man förlåta en våldtäcksman som har förstört resten av ens liv, som har fått en att drömma mardrömmar varje natt flera år i rad tills man äntligen lyckas dämpa de med regelbunden terapi? Kan man förlåta personen som har fått något så vackert som sex ska vara att verka så smutsigt, som har gjort att man aldrig kommer att våga lita på en kille igen och få panikångest varje gång någon man kommer för nära?
Kan man verkligen förlåta ständig misshandel av sina föräldrar, de människor som det sägs ska älska dig mest av alla, som har fått dig att känna ständig skräck i den tillvaro som ska vara den tryggaste och som har tvingat dig att ljuga för vänner, skolkamrater och skolpersonal om och om igen? Och när någon äntligen inser vad som pågår så vågar du inte lita på din fosterfamilj och du blir ständigt förflyttad mellan olika hem tills du möter en god själ till fostermamma som räcker en hjälpande hand och får dig att våga lita på någon igen, men ändå inte 100% för du vet inte vem som kan gömma sig bakom masken... Kan man förlåta personen som har orsakat allt det här?

Hur förlåter man människor som påstår att de älskar dig men vars handlingar om och om igen bevisar motsatsen? Hur förlåter man någon som har fått dig att gråta dig till sömns varje natt flera år i rad och som är persifioneringen av din mardröm? Hur förlåter man det oförlåtliga?

'Bara för att man förlåter så betyder det inte att man glömmer' - detta trodde jag på med hela mitt hjärta innan och jag hade en stark tro på att ALLTING kan förlåtas. Men orden i artikeln "Ingen tror att mamma slår" som jag läste i tidningen Metro för cirka en vecka sedan ekar fortfarande i mitt huvud, och jag har insett att vissa saker går helt enkelt inte att förlåta...

Fråga: Hur förlåter man det oförlåtliga?
Svar: Man gör det inte!!