”Var stark, det kommer att ordna sig ”, sa de. ”Gråt inte över honom, han är inte värd dina tårar”, berättade de. ”Jag vet att det är jobbigt för dig nu, och jag kommer alltid att vara här”, lovade de… och försvann.. Och just när hon kände sig som ensammast gick hon ut och satte sig på en bänk vid en lekplats. Hon tittade på de små barnen som skrattade och jagade varandra, men just en liten tjej med blont lockigt hår fångade hennes uppmärksamhet. Denna lilla flicka klättrade i klätterstället och hon kände på sig att någonting hemsk skulle hända henne; innan hon visste ordet av föll flickan flera meter rakt ner i marken och bröt armen. Hon ville springa fram till den lilla flickan men kunde inte röra sig, hon ville ge ett skrik ifrån sig men blev stum. Sekunden flickan slog i marken kände hon en klump i magen, hon såg den lilla flickan skrika allt vad hon kunde och gråta efter sin mamma.. Och hon förstod att den lilla flickan skulle åka in till sjukhuset, få sin arm gipsad, få massvis med pussar och uppmärksamhet från sin mamma och inom 8 veckor skulle hennes liv återgå till det normala. Hon insåg att den lilla flickans arm och sår skulle läka mycket snabbare än vad hennes eget hjärta skulle göra. Hon försvann in i sina tankar där hon tänkte på perioden då hon själv var barn, allt var mycket enklare då. Man kunde ramla och skrapa upp knäna och smärtan gick bort samma sekund som man fick en puss av mamma… Men man kan inte riktigt pussa ett brutet hjärta.

”Hrrrm“, sa en röst bredvid henne. Hon kom tillbaka till verkligheten från sin tankevärld. Hon tittade runt sig och såg att alla barnen var borta, nästa sak hon la märke till var att mörkret hade börjat falla, och först då tänkte hon på vad som hade tagit ner henne på jorden igen. Hon tittade bredvid sig och såg en medelålderskvinna sittande där med mörkbruna ögon som tittade bekymrat på henne. ”Hur mår du kära barn?”, frågade hon. Det var första gången, sen den dagen då hon bestämde sig för att ingen ska behöva leva med hennes smärta mer, som någon hade tittat genom hennes fasad och sett det brutna hjärtat. ”Bra”, svarade hon men kände sin egen röst bryta på andra bokstaven. Kvinnan torkade bort några tårar från hennes kind; först då blev hon medveten om att hon grät – hon avskydde tårarna, hennes eviga förrädare! Hon kunde se att kvinnan var stressad då hennes egen lilla dotter drog henne i ärmen och frågade när de skulle gå, så kvinnan så henne djupt i ögonen och sa med en självsäkerhet som hon aldrig hade sett innan: ”Endast en ny kärlek kan läka ett gammalt sår”.

Hon gick till sängs den kvällen och för första gången drömde hon inte om det som en gång var, om det som förintade henne, hon drömde för ovanlighetens skull ingenting alls. Men från sekunden då hon vaknade så ekade kvinnans ord i hennes huvud. Hon försökte förtränga dem men de gjorde sig påminda om och om igen under flera veckors tid, då hon äntligen beslöt sig för att det kanske är dags att blicka framåt istället för bakåt. Hon ställde sig framför spegeln och viskade konstaterande ”endast en ny kärlek kan läka ett gammalt sår”.. Hon tog fram mobilen och ringde till den där killen som hon vet hade gjort allt för att få göra henne lycklig och tog beslutet om att hon skulle låta hon göra det.

De började gå ut och hade riktigt kul tillsammans, hon insåg att han inte är den mesiga killen som hon alltid trodde att han hade varit. Han var helt enkelt tillbakadragen, men under ytan var han en tuffing men ändå tillräckligt känslig för att kunna tala om hans känslor för henne. Han var allt som hennes barnögon hade drömt om. Hon hade till och med börjat skratta, ett ärligt skratt, igen. Men en kväll då hon sov över hos honom, strax innan sömndags viskade han ’jag älskar dig’ i hennes öra. Hon blev lika stel som en pinne och samma klump i magen som hon hade känt då hon insåg att denna lilla flickans arm skulle läka snabbare än vad hennes hjärta skulle göra kom tillbaka. Hon låtsades sova och föll också snabbt i sömn.

Denna natt drömde hon den där fruktansvärda drömmen, om det som var, som hon inte hade drömt på några månader. Hon vaknade ur drömmen med ett ryck och såg ner på sin pojkvän. Hon kände tårarna rulla nerför hennes kinder, för ju längre hon tittade på sin pojkvän desto mer såg hon sitt ex. Hon tittade på det mörka håret, det är precis som hans var. Hon tittade på de vackra kindbenen som blev extra stora då han log, och insåg att de är lika dana som hennes ex.. Försiktigt kröp hon ur sängen, tog på sig och smög ut ur huset.. Hon sprang raka vägen hem och stannade inte ens för att titta bakåt tills hon var säker inne i sitt rum. Hon vred snabbt om nyckeln och lät tårarna välla.

Hon tänkte på alla de gånger som hon hade legat i sin pojkväns armar och känt sig så säker där, men samtidigt var det precis det stället där hon inte vill vara. Han tänkte på alla de gånger då de hade haft kuddkrig och hon älskade att bli nedtryckt bland kuddarna och pussad på hela kroppen, men samtidigt kändes vissa pussar som obehagliga stötar. Hon insåg att hur mycket hon än ville inbilla sig att hon älskade sin pojkvän så var det hennes ex hon sökte i honom. Toppen av hennes smärta kom då hon bestämde sig för att göra slut med sin pojkvän dagen därpå för att hon insåg att hon alltid hade tillhört någon annan!